Det blev en förmiddag med mycket Zlatan och mycket Milan.
Först TV 4:s morgonsändning där det var rätt skönt att se Birro, på ett sakligt, balanserat och förtroendeingivande vis, förklara för programledaren det som många inte verkar ha riktigt klart för sig: Att Milan definitivt inte kan ses som ett så mycket sämre lag än Barcelona.
Titta bara på 2000-talets Champions Leaguestatistik så förstår ni vad jag menar.
Sen har det blivit kvällsblaskorna och givetvis de italienska sporttidningarna men eftersom jag fortfarande är i Sverige så har jag fått nöja mig med nätupplagorna.
Slutsats? Att Milan garanterat blir att räkna med både i ligan och Europa och om Silvio dessutom köper in Robinho så har han verkligen visat att de bistra åren, då han vägrade spendera, nu är över.
Läser att Marcus Birro i våras gick in i en kyrka i Milano och bad för att att Zlatan skulle återvända till Italien.
Känns inte helt hundra och faktiskt inte heller helt trovärdigt och det är när man läser sådant som man måste ställa sig frågan om allt annat som skribenten ifråga skriver verkligen har hänt i verkligheten.
Jag vill inte komma med några “attacker”, men ärligt talat så har jag faktiskt svårt att tro att han på fullaste allvar sitter där i kyrkan och ber om en sådan banal grej som att en fotbollspelare skall återvända till Serie A.
Jag menar, det finns väl saker som är betydligt mycket viktigare än detta att be för?!
Men, men. Jag kanske har fel.
Det kanske är den mest naturliga saken i världen.
Personligen har jag inte, som ni säkert redan förstått, suttit i kyrkan och bett till till Gud för att Zlatan skall återvända.
Men därmed inte sagt att jag inte är glad över att han nu är tillbaka..
Det här höjer ju Serie A:s marknadsvärde i Sverige kolossalt mycket och för alla oss som brinner för ligan och för alla oss som på ett eller annat sätt är beroende av att ligan är hyggligt stor även i Sverige så är detta givetvis lilla julafton.
************************************
Roma-Cesena 0-0 är onekligen ett resultat som piggar upp.
Inte för att jag “hatar” Roma, jag hatar nämligen inga fotbollslag, men för att jag älskar stämningen på arenan i Cesena och jag kan lova er att det kommer bli ett underbart tryck där den 12 september, i hemmapremiären mot Zlatans Milan.
*******************************************
Trots att Zlatan reades bort blir han ändå historisk.
Ingen spelare innan honom har nämligen sålts hit och dit för lika mycket pengar.
Först från Ajax till Juve, sen från Juve till Inter och därefter från Inter till Barcelona och nu från Barcelona till Milan.
Totalt 1.6 miljarder svenska kronor har bytt ägare och det finns ju en viss pizzabagare, som får procent vid varje övergång, som måste vara rätt nöjd med de siffrorna.
“Zlatans Milan” var givetvis skrivet med viss ironi.
Men det är lika bra ni vänjer er.
Ni kommer att se det många gånger de närmaste veckorna, månaderna och kanske även åren.
Många spelare, som kommit till Milan, har ju valt att stanna där hela karriären ut och det är väl långt ifrån omöjligt att Zlatan gör samma sak.
Både han och familjen verkar ju trivas mycket bra i Milano.
**************************
Mario Balotelli har krockat men klarade sig tack och lov oskadd.
Jag hoppas att ni undviker att håna honom.
Vänstertrafik är nämligen ingen barnlek.
*******************************************
Nu är Zlatan på väg till Milano.
Klockan 13.15 lyfte han från Barcelona och hela familjen, plus hunden och Mino Raiola, finns med på planet.
Ikväll blir det stor show på San Siro och frågan som många nu ställer sig är: Kysser han klubbmärket även den här gången?
Det var premiär på Borås Arena både för min pappa och min morbror och båda var mycket imponerade av arenan och jag är rätt säker på att alla italienare som var där också tänkte att “varför kan inte vi ha sådana här arenor hemma”.
Eller kanske inte alla, de som stod på kortsidan (och det var många) hade annat att tänka på.
Strax innan matchstart hade ju nämligen ryktet börjat gå att Quagliarella var på väg till Juventus och det förklarade också de många kraven på att president De Laurentiis skulle “dra åt helvete”.
Il presidente hade struntat i att resa med laget men en av hans medarbetare satt på bänken nedanför vår och efter Cavanis andra mål lyckades jag tjuvläsa ett av hans SMS.
Mottagare var De Laurentiis.
Texten var kort och koncis:
“Han är redan idol”
I det här läget kände jag inte till att Quagliarella skulle lämna utan jag tyckte bara det var lite konstigt att han inte spelade från start men med facit i hand var SMS:et mycket logiskt:
De Laurentiis är medveten om att beslutet att göra sig av med fansens störste favorit, Neapelsonen och artisten Fabio Quagliarella, kommer skapa kaos och stor vrede och det bästa som kunde hända i detta infekterade läge var därför att nyförvärvet Cavani presenterade sig på allvar.
**************************************
Framför mig satt också Lucarelli och verkade mest intresserad av att leka med sin I-phone men det är klart att han nu också ser möjligheter till mer speltid.
Men, men..
Han är ju långt ifrån samma klasspelare som Quagliarella och De Laurentiis snack om att etablera sig bland de fyra bästa i Serie A känns nu som tomt prat.
För har man den målsättningen, då gör man sig helt enkelt inte av med en av seriens och Italiens absolut bästa anfallare.
******************************
Efter matchen bestämde sig Quagliarella för att snacka med de upprörda fansen som ville ha besked om vad som hade hänt.
Il capitano Paolo Cannavaro tog med honom till curvan och han bekräftade det som alla hade fruktat, att han snart kommer bära den vitsvarta tröjan istället för den ljusblåa.
Rätt tung uppställning på morgonens “invandrarfika” (premiär för mig) på Sallys i Alingsås:
Världsmedborgaren och artisten Patrik-Gunnar Helin, handbollshjälten Kristian Bliznac, , turken och Galatasarayfanatikern Sleyman och sist men inte minst potatisstadens egen Tony Soprano från Udine (det var han som en gång satsade 5000 sek på att Udinese skulle vinna ligan).
Det blev givetvis en hel del snack om gårdagens makalöst spännande match i Genua och alla utom Bliznac, som är puckelrygg och nu tror att Pazzini snart blir klar, var överens om att det var bittert.
3-0 och så gör Rosenberg sitt första mål på tusen år…
Jag saknar ord och det var faktiskt längesedan jag var så här besviken efter en fotbollsmatch.
Sen beställde Sleyman tolv biljetter till morgondagens höjdare i Borås och vi kunde glädjas lite åt den matchen istället.
“Tony Soprano” sågade konstgräset och menade att Napolis spelare redan börjat klaga men jag höll inte med och menade att tekniska lag som Napoli – och även Elfsborg – knappast har några större problem med den här typen av underlag och förmodligen inte heller lägger så mycket kraft och negativ energi på en sådan sak.
Och från det ämnet gled vi över till allsvenskan och då började “Tony Soprano” komma igång på allvar och fick snabbt fram motorsågen ur innerfickan då han berättade om sina minnen från matchen IFK Göteborg-Örebro.
Han var, för att uttrycka sig lite diplomatiskt, inte helt nöjd med spelarnas tekniska kvaliteter…
På tal om Napoli.
Visste ni att de ljusblå periodvis varit en våt dröm för Zlatan Ibrahimovic.
På sajten Amo Napoli läser jag en gammal intervju med Mino Raiola, som förövrigt är stor Napolifantast.
Intervjun är gjord under Zlatans tid i Inter.
Raiola:
“Jag vet inte hur många gånger Zlatan sagt åt mig att fixa en övergång till Napoli”
Tydligen föddes Zlatans Napolikärlek i samband med Ciro Ferraras avskedsmatch på Stadio San Paolo och när man tittar på bilderna är det inte svårt att förstå att en spelare som Zlatan gärna skulle vilja spela inför en liknande hemmapublik.
Just Carmine Raiola är faktiskt den fotbollspersonlighet jag helst skulle vilja ha en lång och frispråkig intervju med.
Mannen är lite av ett mysterium och egentligen vet vi inte så mycket om honom mer än att han måste vara extremt knivslug och skicklig på att göra affärer och knyta kontakter.
Tänk att få höra honom berätta om då han som ung pojk jobbade på sin pappas pizzeria i Holland och tänk vad intressant det skulle vara att höra honom berätta om hur han som tjugoåring var med och tolkade då Bergkamp skulle skriva på för Inter.
Tydligen kan han snacka sex språk (vissa hävdar att det är nio) och självklart skulle det också vara kul att få höra honom berätta mer om detta.
Och om sina kontakter med Moggi.
Som sagt, en kväll med Mino på en bra napolitansk pizzeria, det skulle jag verkligen inte tacka nej till.
***********************************************
Det är bara en dryg månad kvar till Derby d´Italia och temperaturen börjar redan närma sig kokpunkten.
Moratti:
“Det är bättre att ha ett lag med många olika nationaliteter än ett lag som köper sina matcher…”
John Elkann: “Inter har alltid varit dåliga förlorare och framförallt så har de ännu inte lärt sig hur man ska uppträda som vinnare…”
********************************************
För många år sedan, då jag intervjuade Fabio Cannavaro, berättade han för mig om hur han och Zlatan brukade sitta ihop på planet och kolla gamla Maradonafilmer.
Så vid närmare eftertanke föddes nog Zlatans kärlek för Napoli redan under Juventussejouren.
Bröllop på västkusten igår och rätt trött ögon idag men nu är jag i alla fall på väg söderut.
Först Florens och därefter Neapel och med anledning av detta har jag redan fått som rutin att läsa Neapeltidningen Il Mattinos nätupplaga.
Idag hajade jag.
Enligt tidningens källor är Napoli nämligen ute efter att förstärka laget med en ung, lovande spelare som kan tänka sig att sitta på bänken och långsamt men säkert växa in i mister Mazzarris lagbygge.
Hetaste namnet är argentinaren Rogelio Funes från River Plate .
Men sen står tydligen Helsingborgs Rasmus Jönsson högst på listan.
Kul om det blir så.
Och garanterat ett storslaget äventyr för Jönsson.
Nästa vecka, som jag kommer att tillbringa i Neapel, får jag besked om huruvida det blir någon fortsättning på min Italienblogg, eller om den går i graven.
Fram tills dess fortsätter vi att använda platsen som ett fritt forum för alla fotbollsälskare.
Nu söker jag någon som har egna minnen från Zemans första sejour i Foggia.
Ni vet den där sagolika sejouren för tjugo år sedan som ingen i staden någonsin kommer att glömma.
Jag har inga egna minnen att förmedla så jag hoppas att någon av er kära läsare kan skicka in en skön gästblogg från Zemanland.
Såhär timmarna runt midnatt kan det ibland vara svårt att sova. Somliga hävdar att te ska vara bra, men jag vet inte. Tankarna flyger istället iväg – likt Johnny Depp till Wonderland – och en förlorad tanke återvände precis till mitt hjärnkontor. Mathieu Flamini, hur bra är du egentligen?
Ett stenkast från mitt hus bor en gammal vän till mig, som efter Flaminis ankomst till Milan inte var sen med att rata denne fransman. Marseillesonen ansågs av min vän vara för dum helt enkelt, en för dålig passningsspelare som inte var värdig spel i Serie A. Jag i min tur försvarade givetvis fransmannen och pekade på hans fina sejour i London. Jag blev bemött med ett leende. Jag vet inte om han tyckte synd om mig. Nu i efterhand, efter två avverkade säsonger i Italien, vill jag tro det. Min vän tyckte verkligen synd om mig. Flamini springer. Han springer som tusan och han gör det ibland ohälsosamt mycket. Men allt som oftast är hans löpningar av ondo och hans lungor står inte alltid till förfogan för lagets taktiska ram. I offensiven är fransmannens löpningar ofta otajmade och trycker således upp lagkompisarnas fotbollskunskaper mot en vägg. Jag vet att det är en svår balansgång och för en spelare handlar en fotbollsmatch i stora drag om att värdera mängder med uppstående situationer på ett korrekt sätt. För en spelare som Flamini kan jag tycka dessa värderingar inte alltid riktigt faller rätt ut. Minst sagt.
*******************************************
Nesta har elegant brytpassat upp bollen på en mötande Borriello, som i sin tur väntar på ett enkelt tillbakaspel. Under tiden har Pato tagit en djupledslöpning bakom ryggen på Borriello, redo för en smarrig löpduell mot en stackars försvarare. Där Borriello står på mittplan – redo att knacka tillbaka bollen på en understödjande mittfältare – kommer en Flamini i full fart och springer nästan förbi Snygg-Marco innan han överhuvudtaget får fram vad som egentligen är i görningen. När tillbakapassningen från Borriello till Flamini slås, står fransmannen ungefär två meter ifrån bollhållaren.
Det ger hela anfallet följande förutsättningar:
1. En svår bollmottagning som inte spelar i samma division som Flamini.
2. En obefintlig yta att slå passningen på; spelavståndet till Borriello dödade ytan.
3. Ett sådant upplägg gör det lättare för motståndaren att bryta (i och med en misslyckad mottagning/passning) och därefter kontra. Vilket i sig är en livsfara eftersom hela laget är på väg framåt med löpningar osv. I fel match med fel skador i backlinjen (läs Nesta, Silva) kan det innebära att försvaret inte klarar av en sådan kontring, vilket resulterar i mål i arslet.
Denna gång får fransmannen till det mesta; han uppfattar Patos löpning och kommer till Borriello med ett bra spelavstånd på cirka sex meter. Förstatouchen är helt okej, men tajmingen är total från Flamini. Passningen mot Pato? Den fångade Galliani med en skopa uppe på läktaren.
Vad jag menar med ovanstående exempel? Jo, att Flamini måste ha ypperliga förutsättningar där alla faktorer är på plats, annars klarar varken hans spelförståelse eller teknik av den enkla biten, som i det här fallet var en djupledspassning till Pato. Även om förutsättningarna är ypperliga (vilket de sällan är för Flamster) kan kvalitén i det avgörande läget vara som bortblåst.
I Pirlos, Seedorfs eller Ronaldinhos skor hade förutsättningarna stått av mindre betydelse eftersom deras tekniska färdigheter kompletterar bort ett eventuellt taktiskt misstag. Mottagningen av Borriellos passning görs i sömnen – även om passningen må vara i huvudhöjd. Det kanske rentav inte behövs någon mottagning eftersom dessa herrar är tillräckligt duktiga för att veta vad de ska göra av bollen innan dem får den. En direktpassning funkar således utmärkt för tekniska monster som ovan nämnda. I skinnfåtöljen mellan Flamini och Ronaldinho hittar vi Ambrosini. En spelare från den italienska skolbänken som vet hur man krigar – liksom Flamini – men som även har stenkoll på spelet och som behärskar att tajma en löpning eller ett tillbakaspel. Il Capitano målar upp situationen framför sig innan den ens uppstått. Han vet vart han ska leverera bollen innan han får den. Rent tekniskt är inte Ambrosini bättre än Flamini – men hans tekniska brister märks inte av på samma sätt som Flaminis i och med hans förståelse och medvetenhet för spelet. Och det är där orosmolnet befinner sig för 26-åringen. För att halka in på spåret angående Flaminis löpkapacitet vill jag säga följande: Det må hända att Allegri kan få honom mer medveten om sina löpningar och att inte springa sig trött i onödan. Han kanske till och med kan bli nyttig för Milan kommande säsong. Men för att tala klarspråk så kan varenda kotte i grund och botten springa. I många fall på ett smart sätt och med en gnutta mer elegans än Milans fransman.
********************************************
Allegri skapade följande av Cagliari: ett fysiskt hårt arbetande lag som i stora slängar var rent lysande taktiskt. Flaminis närvaro skulle betyda föga för Caglari idag. Den skulle betyda än mindre under ö-lagets fjolårssäsong med Allegri vid rodret. Då är frågan: Är Flamini tillräckligt bra för Milans mittfält? Detta vill jag bli av med i dagens Milan. Flamini har mycket kvar att bevisa innan han flyter in i det allegriska spelsystemet IMO. Milan måste ha kompetens hos samtliga spelare i såväl taktik som teknik. I synnerhet om du tillhör mittfältet. Massimos taktiska briljans lyfts upp av en maximal (översatt massimo på italienska, fyndigt) fysik. Spelare av Flaminis tekniska skola måste vara noggrannare än andra i taktiska bitar samt i uppbyggnadsfaser, eftersom det brister i det tekniska. Jag är kluven vad det gäller Flamini. För mig räcker det inte att springa. Teknik och framförallt spelförståelse är ingredienser som bara måste ner i en mittfältsgryta tillhörande Milan. Nedan ger jag er möjligheten att beskåda fransmannens bravader i Milan. Och säg mig, hur bra är denne Mathieu “Mad Dog” Flamini. Är han bra, eller är han bara skön?
Förresten ska jag nog ta och ringa min kompis, det var längesen. Jag kanske rentav bjuder över honom på lite nattligt te.
VM i Italien 1990. Jag var där med pappa och två kompisar och det var helt fantastiskt. Blir tårögd av nostalgi då jag tänker tillbaka på den resan. På andra plats kommer händelserna samma vår då jag tillbringade mycket tid i Neapel och fick uppleva Napolis andra ligaguld. Tredjeplatsen går nog till straffdramat mot Rumänien 1994. Pappa, jag och våra reskamrater var helt utmattade av spänning då vi lämnade arenan.
